Vem/vilka är skyldiga?

Det har gått drygt 30 år sedan min far våldtog mig för sista gången. Jag var då 17 år och flyttade ihop med en kille bara för att få komma hemifrån. Att jag skulle berätta för min pojkvän var inte att tänka på eftersom jag blivit hårt tuktad av min far redan från början att aldrig berätta för någon

Första gången min far försökte sig på ett övergrepp var jag 11 år. Jag kände redan då att detta inte var rätt och gick genast till min mor och berättade att far hade tafsat på mina bröst. Min mors respons var att ge mig en örfil och säga åt mig att vara tyst. Jag vågade inte ta upp ämnet med henne igen förrän 15 år senare.

Under åren mellan jag var 11 till 17 pågick dessa våldtäkter ett par gånger i veckan. Ibland fick jag sprit innan och då kändes det lite lättare eftersom man inte riktigt var med. Det kunde också hända att far gav mig lite extra fickpengar för att jag skulle bli gladare.

På somrarna var vi oftast på vårt landställe och där var det enkelt att ta med mig ut i skogen och sätta på mig mot ett träd utan att någon märkte nåt. Att jag mådde psykiskt dåligt var det ingen som brydde sig om fast det syntes väldigt tydligt. Jag var en nagelrivare av stort format och hade inte en nagel kvar på mina tår. Ofta fick jag åka till akuten för att jag fick inflammationer i de köttslamsor som fanns kvar. Läkarna blev till slut arga och snart vågade jag mig inte dit igen utan led hellre av smärtan.

Min far arbetade i stan i veckorna när vi andra var på landet och en dag kom min kompis och ringde på. Han öppnade och släppte in henne utan att nämna att jag inte var hemma. Väl inne blev hon bjuden på grogg och när hon var så full att hon inte kunde protestera våldtog han även henne. Hon var då 13 år. Efter några dagar tog hon mod till sig och berättade för sin mamma vad som hänt. Hennes mamma valde att INTE göra någon anmälan till polisen för MIN skull.

Idag är min far död sedan ett par år tillbaka. Jag hade ingen kontakt med honom de senaste åren och har därför inte kunnat konfrontera honom.

Vem är då den skyldige?

Jag: Nej, inte jag. Jag kunde inte göra något. Jag hade försökt berätta men fick stryk för att jag sa något.

Mamma: Ja, absolut. Om hon hade tagit tag i saken redan när jag berättade första gången hade detta aldrig hänt. Hon valde istället att låta det fortgå så hon själv skulle slippa ha sex men honom.

Läkarna: Ja, de borde ha förstått att något var på tok. En person som kommer utan tånaglar med inflammationer var och varannan vecka mår inte bra.

Min kompis mamma: Ja, hade hon gjort en polisanmälan hade det tagit slut betydligt tidigare.

Pappa: Ja definitivt, fast frågan är om han egentligen förstod vad han gjorde. Det måste ju vara något fel i huvudet på en person som gör så mot sin egen dotter.

Det finns många inblandade i sådana här fall och vid minsta lilla antydan MÅSTE man ta reda på vad som händer. En liten människas liv vilar på de vuxnas ansvar att göra det som är rätt. Låt inte detta hända andra utan ta ditt ansvar när du behöver.

Jag kommer att återkomma till det här ämnet fler gånger.