Mors Dag

För första gången på över 40 år fick inte att min mor blommor på Mors Dag. Hon blev säkert ledsen och besviken men hon hade sig själv att skylla.

Som man tidigare har kunnat läsa under ämnet Incest gav min mor mig en örfil när jag berättade att min pappa tafsat på mig. Dessutom skulle jag aldrig nämna ämnet igen sa hon.

För ca 6 månader sedan talades vi vid per telefon och då kom ämnet upp igen. Vi har trots allt haft en bra kontakt under alla år. Vid telefonsamtalet uppkom som sagt ämnet igen och min mor undrade hur länge jag skulle hålla på att tjata om det där. Jag försökte förklara på ett vänligt sätt att det här kommer att förfölja mig resten av mitt liv. Det är ingenting man bara glömmer.

Hennes nästa replik var då: DU LJUGER, DU HAR ALDRIG BERÄTTAT FÖR MIG FÖRRÄN DU BLEV VUXEN. Hon har alltså helt glömt örfilen som hon gav mig och kallar mig dessutom för lögnare.

Detta blev för mycket för mig och jag harknappt någon kontakt med henne längre. Efter att ha pratat med varandra i telefonen varje dag hörs vi nu nästan aldrig.

Nu när Fars Dag närmar sig med stormsteg kommer åter känslorna upp och att prata med mamma är ju totalt meningslöst. Hon har ingen empati med något som har drabbat mig. Konstigt ändå för hade det handlat om någon av mina bröder hade allt varit helt annorlunda. Hennes små gullgossar.

Just idag känner jag en sån ilska över att behöva vara hennes dotter att jag helst av allt bara skulle vilja skrika rakt ut och kasta porslinstallrikar i väggen. Men det hjälper ju inte...