Fars Dag

Vem fan har hittat på spektaklet med Fars Dag och Mors Dag.....

Idag ska man alltså uppvakta sin far med presenter och kramar och det ska ätas tårta och mysas och, och, och etc.

Vi som inte vill hedra våra fäder då? Vad ska vi göra. Låtsas som om den här dagen inte finns eller bara förtränga allt det onda våra fäder gjort oss. Hålla oss i skymundan och knyta våra nävar för att inte skrika högt.

Visst, det är Fars Dag även för oss men inte på ett roligt vis. Vi blir påminda om det helvete våra pappor gjort vårt liv till. Om de gånger han trängde in i våra kroppar och våldtog oss under våldsamma protester. Om de gånger han nästan slog oss gula och blå för att vi varit ute 15 min för länge på kvällen. Om den kärlek som under åren byttes till rent hat och som kommer att förfölja oss resten av vårt liv.

Men hur usel vore inte jag om du inte fick någonting idag så här kommer en dikt riktad bara till dig:

Det fanns två träd härutanför
som föreställde mig
ett var litet och sårbart
det andra stort och starkt.

Du sparkade det lilla trädet
du skymfade dess existens
löven slet du av
utan tanke på dess framtid.

När alla löv var borta
och trädet stod där naket
fortsatte du att skymfa
och barken föll då av.

Men du var inte nöjd ändå
för stammen fanns ju kvar
du hämtade en såg
och stammen kapade av.

Det lilla trädet var jag en gång
nu har jag blivit stor
jag fortsätter att växa
men du finns inte kvar.

Jag är trädet som är stort och starkt
trots plågan från din såg
jag lyckades bli grön och grann
men glömmer gör jag ej.

Ja, käre far...det är din dag idag.